I garantisektionen i ett aktieköpeavtal ger säljaren vanligtvis garantier avseende viktiga omständigheter i bolaget och dess verksamhet. Garantierna ges normalt från den dag då säljaren och köparen ingår (signerar) aktieköpeavtalet.
Om avslutningen av affären (då aktierna de facto byter ägare) äger rum vid ett senare datum än signeringen, är det ofta en fråga om garantierna ska göras på datumet för undertecknandet (eng. signing) eller också på dagen för avslutningen (eng. closing). I det senare fallet kan det vara rimligt att säljaren vid avslutningen återigen uppdaterar sina garantier. Garantier skall dock aldrig ges framåtsyftande, d.v.s. säljaren ska inte ge garantier om händelser som kan uppkomma i framtiden. Garantierna ska även ges individuellt och var för sig och inte gemensamt (eng. individually and severally, and thus not jointly and severally).
Exempel på vanliga och grundläggande garantier är riktigheten i lämnad information avseende finansiella rapporter, skattebetalningar, gällande avtal, löner och ersättningar samt bolagets efterlevnad av viktiga regelverk och policys.
Faktiska garantier
Vissa garantier anger ett positivt faktum som att ”företaget äger de varumärken som anges i bilaga 2” medan andra anger ett negativt faktum som exempelvis att ”företaget är inte involverat i några legala tvister” eller ”inga löpande kundkontrakt överstigande 5% av försäljningen är uppsagda eller har löpt ut”. En viktig fråga när man förhandlar garantiklausulerna är om garantin endast ska relatera till den nuvarande situationen eller också till det förflutna, till exempel ”Bolaget är inte och har inte under de senaste fem åren varit inblandat i några tvister avseende patent”.
Säljarens kunskap
Ibland vet säljaren att en viss garanti är sann, exempelvis att ingen av bolagets tio största leverantörer har sagt upp sitt leverantörsavtal. Men i andra fall kan säljaren inte vara helt säker på om garantin är faktiskt sann eller inte. Till exempel att ”ingen nyckelleverantör avser att säga upp sitt kontrakt med bolaget”. Garantin i detta fall blir en fråga om riskallokering. Om säljaren ger garantin, kommer säljaren att få stå för den kostnad köparen får om en nyckelleverantör faktiskt säger upp sitt avtal. Om säljaren inte ger garantin kommer eventuella kostnader att tas av köparen
I en sådan situation behöver säljaren kanske ändå ge en garanti även om säljaren inte vet om det är sant eller inte. Ett sätt att hantera den situationen är att använda skrivningen ”säljarens kunskap” (eng. seller’s knowledge). Då gäller endast de omständigheter som säljaren visste om då garantin gavs. Ett exempel på skrivning är ”såvitt säljaren känner till avser ingen av bolagets tio största leverantörer att säga upp avtalat med bolaget”. Notera att ”säljarens kunskap” inte omfattar vad ledningen eller en anställd i bolaget känner till om en viss omständighet och där säljaren inte informerats.
Bild: Adobe Stock